"Hundflyttar-resan"

Denna gång gick resan till Bukarest för att hjälpa Elena flytta hundar och hägn från Lehliu till hennes nya mark i Pelinu. En mark där hon nu kan känna sig säker och inte behöver vara orolig för nyckfulla hyresvärdar. En mark som Happy Tails har varit med och införskaffat.

29 maj - 1juni

Nu har vi äntligen kommit hem till Tamara. Alla äventyr vi varit med om senaste dryga dygnet går inte att beskriva med några korta rader här! Vi har varit med om spänning, samarbetsglädje, irriterade känslor, elände, hunger, kyla och trötthet som man inte trodde man skulle behöva känna så här som "gammal tant". Trodde det tillhörde det forna livet som scout... 
Elena hade några volontärer till sin hjälp. Hon hade hyrt traktor med dubbelsläp för transport av kojor och stängsel. En skåpbil för flytt av hundar. Dessutom lånade hennes svärson sin bil till mig och Jonas. Så här efteråt skäms jag över i vilket skick vi återlämnade bilen till dottern... det skulle jag inte ha velat göra men vi hade inget val.
Elena hade också betalat några dagavlönade män för att jobba samt hyrt traktorföraren. Alla dessa kunde Elena betala tack vare Happy Tails pengar hon fått!!! Hon visade mig mycket noga vad hon behövde betala, då karlarna inte skulle lämna kvitto... det är så det funkar nämligen, svarta pengar annars skulle hon inte ha haft råd med detta.

Elena mötte upp oss på flygplatsen och vi körde direkt hem till henne, där hon bjöd oss frikostigt på mat, vin och whisky  Vi tog taxi därifrån till lägenheten som jag lyckades boka hemifrån Elena, det hade blivit något fel med min bokning  Tamara ville att vi skulle sova hemma hos henne men hon var i Buzau och skulle inte hinna hem i tid.

Hemma hos Elena. Paula gör päls- och klovård, Jonas gosar. På bilderna syns hunden som saknar underkäke pga någon sällsynt vidrig individ som skutir bort den.

Jonas hade väckning kl 5 på morgonen, jag halv 6. Vi skulle vara hos Elena ca kl 6 för avfärd till Lehliu och hundarna. Vi tog taxi till Elena (taxiresorna är faktiskt rätt billiga här tycker jag). Jonas körde "våran" bil efter Elena och hennes väninna. Vi plockade upp några dagavlönade män, och sedan väntade in Elenas föräldrar och en till man med skåpbilen. Nästan framme i Lehliu hägnet hämtade vi generatorn och så småningom anlände även traktorfolket.

Inför dagens slit

Rädslan för Doru (hyresvärden i Lehliu) var obefogad. Han såg bekymrad ut men gick mest runt där och pratade i sin mobiltelefon. Karlarna arbetade ganska bra, men behövde i alla fall i början mycket anvisningar. JAG tycker de var lite tröga... men det artade sig så småningom.
Jonas och jag flyttade några "problemhundar" med våran bil. Jag har nu kört den här sträckan mellan Lehliu och Pelinu fram o tillbaka så många gånger att jag kan köra den i sömnen! 

Vi flyttade generatorpumpen till stället, Elena hade köpt en ny lång vattenslang och brunnen synes vara full av vatten (vilken lycka). Husen var inte rengjorda (och det hade varit totalt lönlöst under omständigheterna) men Elena hade tagit dit lite gamla möbler, det viktigaste var väl bäddsoffan med tanke på vad som komma skulle.

Ahh... efter en trevlig pratstund med Tamara fortsätter jag nu mer om gårdagens äventyr.
Nåväl, hundar flyttades på löpande band. Ett gäng jobbade i Pelinu och ett gäng i Lehliu. Däremellan fick man vänta i onödan, då Elena tydligen gett instruktioner om att de yttersta stängslen inte skulle tas ner innan kennlarna var tomma på hundar. Detta var ju en omöjlighet, då stängslen behövdes i Pelinu ju!
Första lasset stängsel gick rätt tidigt till Pelinu, kanske vid 13-14 tiden. Resan som är ett par tre mil mellan platserna tar ju väldans lång tid med en långsamåkande traktor. Så när traktorn återkom till Lehliu var klockan rätt mycket. Det vara bara att fortsätta tömma kennlar på hundar till skåpbilen.

Rivning av Lehliu pågår

Några skygga hundar flyttades i början med hjälp av en filt som de lindades i. Jag hjälpte till att fånga upp några tillsammans med en man som brukar jobba på ett hundhägn. Fick blåmärken med några till, hundarna har ganska hård benstomme ju! Det var ganska mycket "aktion" kan man säga. En del hundar lyckades rymma och de jagades..  jag skrattade åt detta men kunde inte se någon annan dra på munnen. Det var blodigt allvar!

Kaos vid hundflytten

När eftermiddagen började lida mot kvällen undrade jag (och säkert fler än mig) när vi skulle få den berömda maten som Elenas mamma skulle laga. Mamman hade tagit med sig flera kassar med matvaror, så jag förväntade mig något varmt o gott. Särskilt som det började regna framåt eftermiddagen. Mer o mer regn föll ner, samtidigt som hundarna blev fler o fler i Pelinu och kojorna och mer stängsel dröjde kvar i Lehliu. Kaoset kom närmare. Nerverna kom på ytan. Männen som inte fått mer än några brödbitar och korvar tidigare under dagen såg bistrare o bistrare ut. Elena klagade på att de inte ville arbeta i regnet. Tror inte hon hört talas om att "armén marscherar på sin mage". Ni som kan era historieböcker vet säkert vilken krigsherre som uttalat detta, och jag kan inte annat än instämma! Krigarna var trötta, frusna och hungriga. Jobbet kändes tungt och skymningen närmade sig. Regnet fortsatte.

Det blir trevliga avbrott mellan avsnitten. Nu har vi fått äta av Tamaras läckra vinbladsdolmar och rökt kyckling med ugnsbakade potatishalvor. Visst blir ni avundsjuka?!
Men det behöver ni inte bli: våra lidanden hade bara börjat.

Elena hade bett mig ta med några valpar ur ett hägn. Jag gjorde arbete efter befallning och lindade in valpisarna i en filt och tog mamman med dem till Pelinu.
Senare visade det sig att Doru började undra vart valparna tagit vägen. Han frågade Melanie, jag förstod så pass att Melanie hänvisade till Elena som just då var i Pelinu. När jag och Jonas satte oss i bilen för att åka med nya hundar till Pelinu kom Doru fram och knackade på rutan och undrade om vi tagit några valpar. "Puppies?... aaa puppies! Mmmm... puppies, oh really!" Ungefär så var mitt fantastiskt begåvade svar när det började gå upp för mig att Elenas uppdrag åt mig inte var så enkel som jag trott.

Kojor på hög och vattenanläggningen

Framme i Pelinu sa jag till Elena att Doru frågat efter valparna. Elena såg besvärad ut och uttryckte bara att han är en galen man som vill tjäna pengar på hundar.

Nu är vi alltså i Pelinu och mer o mer hundar kommer. Hundar rymmer från transportbilarna. De springer runt på tomten och utanför också. Elena vill att vi ska samla in alla i kennlarna, samtidigt regnar det mer o mer. Vi fryser, det är lerigt och mörkret har fallit. Ingen mat syns till... men Elenas mamma har tagit stekpannan och sagt att nu ska hon laga mat! Vad är klockan? Ingen aning, det finns ingen tid bara ett långt NU som känns att det aldrig tar slut. Jaga hundar. Gå in i huset, prata lite. Jaga hund, stoppa dem i kennlar, försöka lista ut vad man skulle göra härnäst när Elena är sur och alla är håglösa och ovilliga. Hundar börjar slåss inne i kennlarna som har blivit överfulla. Rusa dit o skilja hundar åt. Plocka ut en hund som två anfallit. Kuta runt, regnet fortsätter ihållande.