Happy Tails volontär-resa 11-14 Juni-09

19 maj  for Paula, Timo, Eva och Annelie som volontärer för egna medel till Bukarest  - gatuhundarnas stad. Där besöktes Elena i hennes nya hägn, Liana samt Tamara och hennes gatuhundar

En del bilder finns här på sidan, vill du se alla bilder och filmerna hittar du dom här: bilderna filmerna

19 maj
Väl framkommen i Bukarest hyrdes bil som Paula och Timo skulle köra. Tamara körde före för att visa vägen till lägenheten men vi tappade bort varandra. Som tur var hittade mannen vi hyrde lägenheten av Paula o Timo och kunde ledsaga dom till boendet. Så vi blev lyckligt återförenade.
Efter en middag med Tamara blev det dags att hitta Eva som åkte ner den 14:e. Medan jag satt och försökte ringa henne knackade det på dörren, och där stod hon! Överraskade blev vi. Det visade sig att hon bodde i lägenheten mittimot vår.

20 maj
I dag har vi träffat veterinären Aurelian och diskuterat kastreringsprojekt / maratonkastrering. Hans förslag var att börja och göra ett "pilot"projekt i Elenas by Pelinu och hennes hägn (dom som är kvar att sterilisera). Tanken är att det ska ske i slutet av Juni och Aurelian tackar inte nej till volontärer, inkl karlar. Han har beställt öronmärken med Happy Tails namn som vi hoppas kommer i tid.
Sen var vi runt och hälsade på Tamaras hundar. Parkeringsflocken vi träffade på första resan är nu spridd till olika platser pga grannars klagomål. Dom fick mat och de som vågade komma fram fick massor med pussar.
Vi hälsade på Denis, han blev så glad när vi kom, han fick tuggben att gnaga på. Han ska även få Advantix, vilket vi inte fick tag på idag, detta är speciella presenter från Ingela. Denis är hur go´ som helst, med de grå tinningarnas charm.
Vi hälsade även på damen som tagit hand om Palladyhunden med avfrusna öron. Hon var så söt (hunden alltså). Damen hade fler hundar hon tagit hand om på bakgården till sin butik. Dom var välmående och fick massor av kärlek av sin matte. Tamara är orolig att tanten inte ska orka med för hon är till åren kommen.

21 maj
Idag var vi till Elena hägn i Pelinu utan utan henne. När vi kom dit var hägnet låst men det dök upp en grabb som öppnade åt oss och efter en stund kom en till. Vi började göra rent i kennlarna och dagen till ära så inspirerade vi tydligen grabbarna att ta varsin sop och skyffel och börja jobba. Gissar att det var länge sedan dom gjort ngn nytta för det var väldigt skitigt hos hundarna.

Vi fotade hundar fast vi vet inte vilka som är vilka än. Några kände vi igen, Happy Days var lös och kom och mötte, och Gregori kände vi igen. Många hundar är så lika så det är svårt att säga vem som är vem. Elena ska få berätta mer i morgon.
I hägnet fanns tråkigt nog massor med valpar, både tämligen nyfödda och lite äldre. Inte bra....
Dom allra flesta hundarna blev överlyckliga när vi kom in till dom. Dom hoppade, skuttade, klättrade och verkligen tiggde kramar o pussar av oss. Dom saknar verkligen kärlek och beröring, och något att göra.
Medan vi rengjorde en kennel var det några som lyckades smita ut. Åh jösses vilket liv det blev på alla de andra. Vi lyckades i alla fall fånga in och återbörda dom så lugnet kunde återställas.
Hägnet är inte i det bästa skicket. Husen som var i hyfsat skick förra året har chanserat totalt. Taken trasiga och väggarna till hälften rasade. Dom kunde ha räddats om taken hade lagats i tid, nu är det bara att riva. Kennlarna består fortfarande av hopnajade armeringsmattor. Vi tänkte se om vi kunde skaffa karbinhakar att använda som "lås" istället för dessa eländiga rostiga ståltrådar.
Hela hägnet är otroligt tungjobbat, kan tänka att det är därför det inte var särskilt rengjort vare sig i eller utanför kennlarna.

Eva räknade till 41 kennlar med 3-5 hundar i varje plus alla som är lösa. Det är nog minst 200 hundra där.
Jag kan tycka att om man ska satsa på att få hägnet i lite mer ordning med hjälp av insamlingar och dylikt bör man koppla det med en volontärresa där vi ser till att rätt material anskaffas och också bygger det som insamlingen varit till. Att anlita ngn här nere att göra jobbet är tämligen hopplöst när man ser vad som hänt hitintills, det är otroligt svårt att få tag på bra arbetskraft här.
Innan grabbarna gick hem sa dom åt oss att köra in bilen för att den stod ivägen utanför. Hur den nu kunde göra det på en milsvidd åker? När vi skulle åka tillbaka till Bukarest visade det sig att dom låst in oss! Hade bilen varit kvar på utsidan hade det varit enkelt att klättra över stängslet, men nu var ju bilen inlåst oxå. Paula klättrade ut till utsidan för att undersöka hur hänglåset satt. Lite så där på trekvart. Vi lyckades hitta lite verktyg så vi kunde få ur en skruv i porten och få loss kedjan med hänglåset så vi kunde få ut bilen. Men hur nu låsa igen så inte hundarna smet ut? Som tur är finns där massor med rostig ståltråd, så vi band ihop porten och håller nu tummarna att anordningen håller till i morgon.

22 maj
Idag for vi till hägnet igen. På vägen dit stannade vi vid en stormarknad och införskaffade kabinhakar att använda till kennlarnas "dörrar" istället för rostig ståltråd. Tragiskt nog förstod inte Elena att använda krokarna, hon virade upp tråden vi fäst dom med, men vi visade hur hon skulle göra. Vi skaffade även ett bord och två campingstolar till raststugan, lite verktyg och sopsäckar (Elenas mamma förstod inte att man rev av säckarna i perforeringen, vilket visar hur svårt det kan vara att introducera nyheter).
Ingela har skänkt pengar till Denis och vad som kan tänkas behövas, så en del av pengarna gick till detta, resten går till foder där det behövs bäst.
Väl framme vid hägnet efter en spöregnig färd dit hade vi sådan tur att det slutade regna precis när vi nådde fram. De sista fem km grusväg var som att köra på blankis med slitna dubbdäck. Så halt så bilen ställde sig tvärs över vägen i mellanåt. Man kan bara tänka sig hur vägen är under vår och höst då det regnar mycket / är snösmältning. Mina franska nerver fick sig en knäck där.
I hägnet var det full fart. Elenas mamma, pappa och fler andra var där. Vi hade tänkt mocka färdigt i kennlarna men det var redan klart, så vi fortsatte med att fota och filma hundar samt byta ståltråd mot kabinhakar.
Appropå gårdagens inlåsning sa Elena att det var för vår säkerhet pga byborna. (?förstår nog inte riktigt vad dom skulle gjort oss?) Men vi fick inte riktigt klart för oss hur dom tänkt vi skulle komma ut.

Nu i kväll har vi försökt sortera ut våra bilder och ge dom namn vilket visat sig vara tämligen hopplöst, så imorgon kommer Elena hit och hjälper oss. Vi gick runt med henne på hägnet och hon rabblade namn och vi förstod precis. Trodde vi. Väl hemkomna hade vi blandat ihop det mesta!
Vi frågade idag hur många det fanns och det är 135 hundar och ca 30 valpar. Ett av hennes problem är att bl.a bybor lämnar tikarna då dom fått valpar vid hennes hägnport, och stort hjärta som hon har så tar hon ju hand om dem. Och vem skulle inte göra det? Några av hundarna hon tagit hand om har visat sig dräktiga redan. Just nu finns en underbar tik hon tagit hand om vid namn Lucy som visat sig vara dräktig.

Vattenpump har hon skaffat. Och hon har ett stort badkar hon kokar slaktavfall i till hundarna. Världens största gryta tror jag, Och idag fick dom härliga färska ben att gnaga på.
För att mer skulle hända vad gäller byggnationer och skötsel av hägnet fordras det nog att någon finns där kontinuerligt och "pekar med hela handen". Detta är trots allt ett folk som är vana att styras sen generationer. Demokrati och frihet under eget ansvar har inte riktigt fått fotfäste än.
Det lär dröja innan det blir lite ordning i hägnet, dels pga av pengar och dels pga av avsaknaden av pålitlig arbetskraft och initiativförmåga. Sen får man heller inte glömma att detta är ett väldigt korrupt samhälle.
Ska det hända något med kraft och fart tarvar det nog en hoper med Happy Tailare som åker ner och tar tag i arbetet och arbetare.
Vi satt med bilderna på alla hundar till elva i kväll så vi missade middagen, det fick bli någonting som liknade kebabrulle som var riktigt gott. Och nu gott folk ska vi krypa till kojs och samla krafter inför morgondagen.
Jag sover som prinsessan på ärten just nu. Min plats här är en bäddsoffa med världens tunnaste madrass. Fick låna en madrass från Evas ena sänghalva, så den ligger nu ovanpå och jag har en sååå go´ säng. Och en kudde från Ikea. Tänk dom finns överallt

23 maj
Idag har vi unnat oss en "turistdag"! En sen väckning och långsam frukost! Annelie och jag kände av två dagars slitgöra på hägnet och drömde om att få skön massage - och fick till slut ge upp försöket. De flesta erbjudanden inom detta område handlade nog om något helt annat än vad vi tänkt oss. Några lyxhotell kunde erbjuda massage men alla tider var redan uppbokade. Hittade även ett Spa med extraerbjudande, 30% rabatt på ordinarie priser! Rena fyndet för 960 RON (ungefär 2400 kr) så det var bara att ge upp.

En bra stund in på eftermiddagen kom vi till slut iväg från vår lägenhet. Vi bestämde oss för att lämna bilen till Eva som skulle träffa Liana lite senare på dagen, och pröva vår lycka med de kommunala färdmedlen. Närmaste Metrostation ligger några kvarter bort, ändå blev det en rejäl promenad dit.
På vägen hittade vi en liten marknad med folkloreinriktning. Där såldes allehanda prylar, både gamla allmogemöbler, spinnrockar, vagnar, broderade kläder och dukar samt bakverk. Annelie köpte ett härligt stort "pinnbröd", en sorts vetebröd som är grillad över glöd och toppas med kanel, kokosrasp eller hackade nötter. Väldigt gott var det! Jag köpte två olika sorters sockerkaka vilka fortfarande väntar på avsmakning. Timos fångst blev en flaska lokalproducerad rosévin som är avsmakad och helt godkänd.

Vårt resmål var Parlamentet, ett palats som Ciucescu lät påbörja bygget av men som ännu inte är riktigt färdigställd. Byggnaden är nr2 i Guinness rekordbok över världens största byggnader efter Pentagon. Vi hade verkligen flax, när vi anlände till Palatset efter strosande i parken framför palatset var det dags för engelskspråkig guidad tur - så vi fick skynda oss att boka platser och betala. Och fick gå om kön för att hinna med!
Kan verkligen rekommendera ett besök i denna märkliga byggnad. Otroligt svulstig i all sin prakt, ett skrytbygge - "Folkets Hus" som Folket aldrig fick besöka under Ciucescus tid! Numera är huset öppet för besök dagligen och guidade turer andordnas på olika språk. Vad sägs t ex om ett sal med 19 m i takhöjd? Eller om handvävda gardiner som väger 250 kg styck? Det ni...

I strålande solsken återvände vi till lägenheten för att träffa Elena. Hon hjälpte oss att namnge hundbilderna som vi tog i går och i förrgår. Mycket jobb återstår med dem och jag tippar att det får bli först när vi är hemma.
Jag har lagt upp på YouTube ytterligare en film som Timo tagit i hägnet. Sök efter Happy Tails / volunteering så borde ni hitta filmen.
Dagens sista programpunkt var en gemensam middag på en restaurang nära Tamaras arbete. God mat, lite tafflig servering och tyvärr försökte kyparen lura oss på växeln!! Tji fick han, och ingen dricks för sitt korkade tilltag.

24 maj
Besök i Tamaras födelseby utan för Buzau. Där gick vi runt och hälsade på de kedjehundar som fått det bättre tack vara Tamara. Flera av dem har fått slippa kedjan och kan skutta runt i hundgårdar. Några sitter tyvärr kvar i kedja men Tamara fortsätter att försöka påverka folket i byn. Till hjälp har hon en grannflicka, Oana, som ser till hundarna då Tamara inte är där.
En av hundarna var ung och hade mycket spring i bena så Paula tog ut honom på promenad. Och hej vad det gick, det var snarare Piki som tog Paula på promenad!
Fika blev det hos Tamaras syster där några av Tamaras hundar har fått ett hem.

En tur blev det till ett kloster i närheten som låg i en ödslig by. Det var myvket vackert där och man kunde känna tidens vingslag. Vi passade på att förfriska oss med helande vatten ur en springbrunn vid klostret.

På vägen hem hittade vi fyra små valpar intill en bro. Vi försökte komma på varifrån de kom, men såg ingen mammahund. Valparna hade varit där redan när vi körde förbi flera timmar tidigare, så de var helt säkert dumpade för att hungra och törsta ihjäl, om de inte blev ihjälkörda vilket framstod som det mest barmhärtiga alternativet.
Valparna var ca 4 v gamla, inte avvanda än. En febril aktivitet utbröt, vad skulle vi med dessa stackare till? Ögonen tårades av människors grymhet mot dessa små oskyldiga.
Vi tog dem med oss i bilen. Tamara ringde som ett jehu till sin kontakt i Buzau. Det finns ett hägn där World Vets hade haft steriliseringsmarathon hela dagen och de var på väg att avsluta. Som Tamara tjatade och ringde så de skulle vänta på oss!
Till slut förbarmade Christina sig över de små valparna. Tyvärr hade hägnet ett utbrott av valpsjuka och det fanns ingen vaccin där. Inget apotek hade öppet så det är äventyrligt att låta valparna komma in. Men vi hade inget val. Valparna fick komma in och skulle bli vaccinerade dagen efter (på tisdag). Annelie gav pengar till deras vaccinationer och vi lämnade dem där. Osäkert om de överlever, men vi gjorde vad vi kunde.

25 maj
Sista dan!
Det är med sorg i hjärtat man lämnar Bukarest, alla hundar och våra samarbetspartners.
Vi packade ihop och begav oss till Liana. Situationen hos Liana och hennes man har tyvärr inte förändrats. Det är fortfarande lika eländigt.
Vi hade samlat ihop det vi hade kvar i ron, det blev 563 ron (ca 1400 SEK) och tänkte ta med Liana och införskaffa hundfoder. Hon ringde istället sin foderleverantör där hon har 20% rabatt och hemleverans. Han kom, han levererade och vi betalade för fodret som räcker drygt en månad.
Medan vi väntade på leveransen besökte vi en närbelägen marknad där det inhandlades lite god lokal ost.
Efter detta bar det av till Otopeni och resan hem.
Vi hade införskaffat en brödsåg för i lägenheten fanns nästan ingen utrustning. Denna hade vi tänkt ge till Liana men glömdes dessvärre bort, den blev kvar i min väska. När vi kom till säkerhetskontrollen vinkade dom lite fint och frågade om det var min väska. Visst sa jag och upp ur väskan halades en stor kniv upp. Jag såg mig själv skaka galler som terrorist i Frankfurt, men det räckte med att kasta kniven. Tack o lov. Efter mig kom Timo och han hade oxå en kniv i väskan, en fällkniv vi använt till brödet innan brödsågen, den fick oxå gå till sopkorgen. Tänk så det kan bli. Undrar vad dom tänker om oss.... Men slutet gott allting gott.